Portugiserna & Jag

Kylan är tillbaka. Visserligen är det solsken under dagen men med -21 på morgonen blir det kärvt. Det går även fort för temp att gå ner när solen ej är framme. Jag blir stel. itsch. Nu vill jag börja träna hund på riktigt. Börjar snart gå på tånaglarna jag med.

Sms:ade E för att kanske få reda på att vi ställer in.
Vädergudarna är ej nådiga, visserligen snöade det inte jättemycket men konstant. Men jag kände mig lite tvingad att åka iväg. Jag missade första kurstillfället och vill inte missa ett till.
Det var kul när jag väl var där. Snö hela vägen. E:6an var moddig men det är bara att köra lite långsammare. Eller hur?
Eva tänker verkligen till. Vi fick jobba i par och hjälpa varandra. Hon ger bra feedback och är suverän på att läsa av hundar.
Vi avslutade med att gå en bana utan hund. Vi skulle gå hundensväg.
Sedan fick vi vara varandras hundar. Visa var vi gör framförbytena.
Sist gjorde vi även bakombyte. Vi lär oss oerhört mycket på detta.
Vi får även beskriva hur vi gör vissa saker. Det är bra. MAn tänker på ett annat sätt när man känner efter vad det är man gör egentligen. Anledningen till detta är att vi skall minska ner informationen till hunden. Det skall inte var någon tvekan om vad hunden skall göra. För hunden alltså!
Hemresan blev ett helvete. Nermoddade körbanor, med stora feta snöflingor. I bilens ljus blev det bara vitt,  vitt, vitt och sedan kolmörkt.
Kursen var ju inte slut förrän 21, så vid 22 tiden befann jag mig fortfarande på vägen och hoppades att jag skulle slippa att få stopp i modden.
Det var en del uppförsbackar jag hade lite ångest över. Det var ju blötsnö,  inte som den innan flygsnö. En del långtradare har tidigare ej kommit uppför Huds moar. Men halv 11 var jag hemma. Det var deijlig!

Jag tänkte på min och K, vansinesfärd till Karlstad en morgon i snöstorm.
Vi skulle dit och träna hund. Vägen dit var kantad av avåkningar och olyckor. Våra husbunds var arga när vi kom hem. oops!

Återigen var det för kallt för mig att ge mig iväg till Munkedal för att träna i ridhuset. Du kanske tycker jag är för bekväm, som inte drar iväg och det är jag.

Personligen tycker jag träningen skall vara kul för alla. Jag tror inte hundarna tycker det är kul heller att träna i -13 grader. Visserligen bjuds där cocktailkäk i form av hästskit men jag tror inte dom tycker det är värt det heller.
Nu är det bara att hålla tummarna att det blir lite mindre kallt på torsdag för då skall jag gå på kursen med Eva B, Agility förstås.

När vi skulle ta vår morgon promenad visste jag ju att det kommit mycket snö. Igår när vi gick fanns det bara en smal gång där det var genomförbart att ta sig fram. Det så ut som det var så imorse med.
Iallafall till en början, vi kommit till kröken så såg jag inte vår väg.
Jag försökte forcera snön. Den gick upp till låren.  Jag tänkte det är nog bara en kort sträcka. Hallooo!. Hundarna såg jag inte mer än när de tog sats för att hoppa upp ur snön. De kravlade sig upp på de gamla snövallarna. Den nya snön nådde lika högt som dessa vallar.  hela vägen nedför vår väg som inte man såg röken av. Det som syntes var topparna på grannens tagg-trådsstängsel som löper utefter sidan.
Det var bara att vända. Hoppas min bil syns därnere när plogen kommer.
Ifall den kommer, i Dalsland som ligger några mil härifrån har de ställt in plogningen tills ovädret är förbi. Det skall snöa hela dagen, hela natten och imorgon också.
Skulle hämtat hårdrockaren på station men det går inga tåg och ingen buss heller. Vi avvaktar tills imorgon. Vi har bägge lov, så klart jag vill att min bebis skall vara hemma och inte i främmande stad.