Tjohopp!
Hammarölägret! För vilket år i ordningen kan jag inte säga, 5:te
eller 6:te, men alltid lika trevligt.
Jag var inte helt säker på om jag hade lust eller inte iår. Min
sidekick Lotta skulle inte med.
Vi har ju camperat ihop från första året. Från en minimal
stuga. (Där var det tur att vädret var fint) När vi var där med
vora då, två hundar, så, OK man kunde vända
sig...
Året därpå, en större 4 persons stuga. Helt OK. Jag tror vi var
4 hundar och två personer, också, innan mitt
fantastiska husvagnsköp.
2 eller 3 år med husvagn för min del.
I vilketfall, jag ringde Möruddens camping från jobbet under
fredagen och om, ja det finns plats, skulle jag åka.
Electra har inte visat några som helst tecken.
”bitchen”. Löptikar skulle inte kunna deltaga.
Familjerna Dalarna (betoning på första aaaaaaaaaaaaaaaaat.
Daaaaaaaaaaaalarna) var där. Vi träffades året innan då vi satt och
pratade hund vid Mariannes husvagn, efter grillköret när alla gott
och lagt sig. Vi hade väldigt trevligt och det var så himla kul att
träffas igen. Tre portisar med dena duo, Petterson, Mio och lilla
tjejen Asta.
Ylva är hundtrimmare och gav en massa bra tips på Portisliv, en av
workshopsen.
Första kvällen var svinkall, eftersom jag är en garvad kvinna hade
jag med mig vinterkläder. Hämtade vinterjacka och schalen.
Tyvärr inga långkalsonger och jag tyckte då att det skulle varit
överdrivet om jag tog på mig termobrallorna. Mitt knä som jag har
ont i blev inte bättre av denna köld kan jag säga. 
Isvind! vi pratade om scooteroveråller,
scootrar och hundar…
Jag hade ringt och frågat Marianne om vi skulle käka lite räkor
ihop, det ville hon. Så fredagkväll var det räkfest hos Marianne
och Anders. Senare kom ”Dalarnaflocken” Det blev lagom
sent.
Maria K, höll sitt tal ensam denna gången med, Maria J hemma i
valplådan.
Vi hade handuppräckning på hur många som varit förrut och hur många
var nya. Det var många förstagångs lägrare.
Jättkul.
Elisabeths föreläsning om handling var helt grymt bra, vad bedöms,
hur, utifrån Rastandard, vad står, hur mäter man. Etc. Vi mätte
hundarna längd och höjd för att se hur rasstandarden låg.
Electra är 48 cm hög och 52 cm lång. I en hennes kritiker
står det att hon visades på ett kvadratiskt sätt. Det står i
rasstandardenatt Portugiska vattenhund skall ge ett kvadratiskt
intryck. Vi pratade om FCI att det är den Portugiskiska
rasstandarden som gäller. Att vi inte skulle snegla mot USA:s.
Helt enkelt för att den inte gäller här i Europa.
Vi pratade om vad man behöver prioritera, vad som börjar bli
vanligt som ej är standard. T. ex ljusa ögon, att det har blivit
fler ”långa” portisar, färg, vit blir mer och
mer.
För ett antal år sedan var det inte vanligt med så mycket
vitt.
Workshop med Elisabeth handling var också annorlunda upplagt. Hon
pratade om vad som skulle visas och hur du skulle utnyttja din tid.
Lära dig tempoväxlingar och att sköta koppelbytet snyggt.
Passgång osv, det var mycket inpå djupet. Tänka på hur du står osv.
Hennes kommentar till oss, Electra och mig var SNYGGT. vid
uppställningen. Lodet till foten är skulderbladspesarna.
Tack klubben för denna goda ideé att fråga Elisabeth.
Agility helt underbart kul. Bödvar var som vanligt en buffel
och Electra hon kommer ihåg handlingen sedan förra året och
förvånar mig. Lilla hjärtat. Skall satsa mer på agility. Satsa mer
förresten låter ju som om jag tränar men det kan jag inte stoltsera
med att vi gjort kontinuerligt.
Sist var rallylydnad, men då bangade Bödvar ut. Studsade som en
kängurur hela vägen. Snacka om att vara slut. Vi gick och satte oss
i gräset och lyssnade på Ylva istället.
Det var inte bara B som var trött. När vi åkt till campingen tog vi
tre oss en liten siesta.
Vid sextiden gick vi ned till stranden och
där efter en stund släppte vi gänget. B var i sitt esse. Gapa som
en dåre utmanade alla på lek. Studsade, badade och torka sig i
sanden med höga grymtande. Ja så höll han på.Det är lite skillnad
på Bödvars och Electras beteénde. Nu var det ju inte bara han som
bar sig åt. 33 portugiser var med denna helg, med 80
tvåbeningar.
Maten var så god, ”jättehungrig” man småsjung när man
tuggade den goda det grillade köttet och potatissalladen. Fick en
grill med perfekt glöd, första gången på alla år. Jag har alltid
varit den som grillat och det är inte kul med dålig fjutt på kolet
och kö på upplägget. Mina vänner tog väl hand om mig stol med
handduk för jag inte skulle få frost i rumpan etc. Tack så mycket
"Gullungar".
Ännu en lite senare afton, vi satt 5 kvinnor och zippade lite
rödvin i mitt förtält, schweinkallt ute denna kväll också. Mina
stackars ben, nu gör det ont i rumpan också, som ishias. Tvi. Om ni
undrade vart de med skägg på hakan tog vägen, tja det gick på
"lokal" Grillbuffe, skojade bara. 
. Fick reda på senare Irish coffe, varm god
dryck för kyllslagna män.
Nästa morgon. Fick ner tältet, duschade och drog iväg. En sak är
säker ingen agility för mig. Var åskådare, fotade lite men det blev
så kallt så jag gick och satte mig i stugan. Senare bestämde jag
mig för hemfärd.
Tur nästan allt var klart. Sa adios till mina vänner lovade att
träffas igen 
och började min färd hem.
.
Kommentarer